Har kommit en liten bit på min resa och börjar känna fast mark under fötterna igen. Allt fram tills nu har gått väldigt lugnt tillväga. Idag är dag 39 utan alkohol. Suget är och har varit obefintligt, vilket jag förstår av andra här på forumet är lite ovanligt men jag har lärt mig att inte ljuga för mig själv. Så inget sug!

Däremot kan jag känna en liten stress över att dagarna ska passera fort så att det blir lång tid mellan nu och då. Men det går ju inte fortare för att jag vill och det är nog bra, jag behöver ta det lugnt, om inte annat för att minska risken för återfall och misslyckande.

I förra veckan var jag på samtal med terapeut och har tre tider till inbokade, tanken är att det kommer hinnas med totalt 8 tider före midsommar. Sen blir det ett långt uppehåll, jag försöker att inte tänka så långt fram. Det finns många år av press och sorg att bearbeta men en dag i taget. Snart kan jag känna lycka och glädje igen, men tills dess tillåter jag mig att vara glad i stunden och för de små framstegen.

Nu ser jag fram emot en härlig Valborg och en ledig dag. Solen skiner och jag med den.
Hej hopp!
🌞

@Insikt_24 Grattis till 39 dagar!🥳. Bra jobbat! Min resa mot nykterheten har också gått relativt enkelt utan större sug och jag har nu varit nykter i över 2,5 år. Jag tror att det beror på att jag verkligen ville djupt inom mig och var så motiverad till att sluta dricka, jag orkade helt enkelt inte med mitt liv mer som det var. Jag hade en stark önskan om en förändring och hade tilltro till mig själv att klara av det.

Jag tänker att nykterhetsprocessen behöver få ta den tid det tar, att varje dag är en seger och den leder framåt. Det kan kännas som att det går långsamt i början, men det sker en förändring varje dag som ofta inte är så märkbar. Hjärnan återhämtar sig hela tiden och balanserar sig. Många som tex gått ned mycket i vikt fort, kan uppleva att de inte riktigt hängt med i förändringen som de skulle önskat. Det blir kanske inte riktigt en balans i förändringen. Sedan efter en längre tid som nykter går det fort och man tänker inte så mycket på tiden längre.

Jag gick också hos en terapeut i samband med min nykterhet och glesade ut på slutet. Det var ett så bra stöd och jag bearbetade mycket inom mig. Även där får man som du säger ta lite i taget och låta det hinna landa och processas. Det sker flera processer parallellt och man ska ge det den tid som behövs för kunna ta hand om det och att hantera det. Så ta det lugnt, processerna pågår, ibland två steg bakåt och ett framåt, men man går framåt.

Jag upplever också som du säger att om man låter processerna ta tid så blir det hållbart över tid och mycket stabilare. Det är ingen quickfix och ska inte vara det. Man kan se det som när man sår ett frö som sedan behöver tid, mycket omsorg och kärlek för att utvecklas till en stark växt med kraftiga rötter och som står stadigt i jorden.

Ha en fin valborg och fortsätt som du gör för du gör det så bra!🌞❤️